december 2014

I Tyskland skadades tio brandmän när ett gasoldrivet fordon exploderade efter en olycka.
CTIF, internationell organisation för räddningstjänst, och SIS, Sveriges standardiseringsinstitut, arbetar för att få till stånd en ISO-standardisering av insatskort, utbildningsmanualer och en standardiserad märkning för nya fordon som tillverkarna förväntas tillhandahålla.
 
– Vi har fått igenom hur det ska se ut för personbilar och standardiseringsarbetet är i full gång med deltagare från CTIF. Nu handlar det om bussar och tunga fordon. Ett mål är att CTIF ska ge access till en databas där räddningstjänster ska ha fri tillgång till aktuell information, säger Tore Eriksson, ordförande för internationella CTIF som har 37 medlemsländer.
 
Behovet aktualiserades efter en olycka i Tyskland i augusti. En personbil körde av vägen och in i ett träd. När den frivilliga brandkåren anlände till olyckan var bilen i lågor.
Brandmännen skulle starta insatsen när fordonet plötsligt exploderade. Föraren antas ha omkommit i själva olyckan. Vid explosionen skadades tio brandmän, varav fem så allvarligt att de med helikopter fick föras till specialistvård. Alla överlevde lyckligtvis.
 
– Det var ren tur att ingen av brandmännen var alldeles intill fordonet vid explosionen, då hade katastrofen varit ett faktum. En liter gasol ger samma explosiva effekt som ett halvt kilo dynamit, sa Ralf Thomsen, representant för den regionala räddningstjänstorganisationen, efteråt.
 
Tore Eriksson konstaterar att alla räddningstjänster behöver information om risker med moderna fordon och alternativa drivmedel.
– Det finns över 1 miljon frivilliga brandmän bara i Tyskland. De har inte råd att köpa sig information, men måste ha tillgång till den, säger Eriksson. Vi har tillgång till en databas som utvecklats i Österrike, den ska vi göra tillgänglig för alla.
 
CTIF och SIS är med och driver arbetet så att färger eller märkning av grova elkablar och gasinstallationer ser likadana ut oavsett fordon. Det är viktig information för att kunna bända eller klippa i karossen på ett säkert sätt.
Vid framkomst till en olycka är det angeläget att direkt kunna avgöra vilken typ av drivmedel ett fordon använder.
– En del tillverkare vill sätta informationsmärkningen i tanklocket, men det är inte säkert att man kommer åt att öppna det. Därför vill vi ha insatskort för alla fordon.
 
Insatskort ska finnas för alla fordon, oavsett drivmedel. Kortet ger också annan viktig information, exempelvis om krockkuddar, bältessträckare, start- och stoppfunktion, och annan avancerad utrustning.
– Nästa år får vi dessutom vätgasfordon i Europa. De är inte farliga i sig, men en ny fordonslösning innebär ytterligare en komplikation.
 
Tore Eriksson räknar med att en standardiseringsprocess kan ta några år.
– Vi har redan insatskort för i princip alla personbilar och en hel del tunga fordon. Standardiseringen är nödvändig för att förbättra kvaliteten på insatskorten och göra informationen mera lättillgänglig för räddningspersonal.
– Arbetet har väckt stort intresse och vi hoppas att tillverkarna på frivillig väg ansluter sig redan innan den formella ISO-processen är avslutad.
 
Han konstaterar också att standarden måste vara internationell.
– Det hjälper inte med nationella krav. Biltillverkarna som bransch är nationella grupper, men bilmarknaden är internationell. Som risk betraktad rör sig fordon över nationsgränserna. Nya typer och modeller, som inte är så väl kända, kan bli inblandade i en olycka i princip var som helst.

Per Larsson