foto KIRtj
På senaste nätverksträffen för kvinnor Inom räddningstjänsten (KIRtj) i Gimo den 3-4 oktober med Uppsala Brandsförsvar påbörjades ett arbete för att ännu en gång reflektera, varför vi inte är fler kvinnor som arbetar som brandmän och varför kvinnor inom räddningstjänsten slutar arbeta inom räddningstjänsten.
Det finns tydliga indikationer på att en större andel kvinnor än män slutar inom räddningstjänsten. År 2015 arbetade 195 kvinnor som heltidsbrandmän och 616 kvinnor som räddningstjänst personal i beredskap. I statistiken kan man bland annat se att antalet heltidsanställda kvinnor inom räddningstjänsten i princip ligger stilla trots att det de senaste åren varit 68% av de utexaminerade från utbildningen Skydd mot olyckor som påbörjat en anställning inom räddningstjänsten efter sin utbildning. Vetskapen om att räddningstjänsterna även rekryterar kvinnor till heltidstjänster från RiB-anställningar och intern utbildar kvinnor som saknar tidigare utbildning gör det än mer anmärkningsvärt att antalet inte ökar i snabbare takt.
Även arbetsplatserna själva uppger att en mycket större andel kvinnor än män slutar vilket framkommit i en enkät som Nätverket jämställda räddningstjänster genomförde med sina medlemmar.
Hur kommer det sig och vad beror det på?
Av de deltagande medlemmarna som var på plats på nätverksträffen i Gimo för kvinnor inom räddningstjänsten fick vi svar på några frågeställningar.
Sammanfattningsvis går det att utläsa att gemenskap och att känna sig inkluderad samt välkommen är viktiga komponenter till varför man trivs på sitt arbete. Andra viktiga delar är även att man känner trygghet i gruppen, att man känner sig behövd och att alla lyssnar.
Men vårt arbete med enkäten visar under nätverksträffen att motsatsen, att det var 57 % av kvinnorna som har funderingar på att sluta inom räddningstjänsten, att man bli exkluderad, osynliggjord och att bli ifrågasatt som gör att man inte trivs och är en av anledningarna till att många kvinnor inom räddningstjänsten slutar. Kommentarer angående bristande ledarskap och chefer återkom också frekvent i svaren. Att inte bli tagen på allvar och inte de få något stöd från cheferna när de utsätts för dåligt bemötande/kränkande särbehandling och påtalat detta.
KIRtj påbörjade då arbetet och tog fram några punkter som vi i föreningen anser att räddningstjänsterna behöver arbeta mer med för att bli en räddningstjänst för alla.En checklista som ska kunna hjälpa räddningstjänsterna att göra deras arbetsplats mer attraktiv, så att kvinnorna i större utsträckning väljer att stanna kvar samt börja arbeta inom räddningstjänsten.
Dokumenten Varför slutar kvinnor inom räddningstjänsten och Checklista för en inkluderande arbetsplats är sammanställningar av medlemmarnas svar samt förslag på fortsatt arbete, vilket vi i föreningen vill förmedla vidare till Sveriges räddningstjänster i förhoppning om att det kan öka kunskapen och leda till förändring på arbetsplatserna och ge möjligheterna till en räddningstjänst för alla.
