På stationen. Var fjärde vecka har Ellinor Nilsson och Josefin Karlsson jour som deltidsbrandmän. Här tillsammans med stationschefen Göran Östman. Foto och text: Kristian Bircanin, bärgslagsbladet
De är fortfarande en liten minoritet, men de kvinnliga brandmännen blir allt fler. Två finns i kungsör Ellinor Nilsson och Josefin Karlsson.
Det är inte så länge sedan varenda brandman i Sverige var just en man. Numera finns det kvinnor i yrket, men fortfarande handlar det inte om mer än 3-4 procent av kåren.
I Kungsör ser det betydligt bättre ut – där är sedan ett par år tillbaka två av de 23 brandmännen tjejer. För båda började planerna som personliga utmaningar.
– Jag ville verkligen bli brandman och tränade hårt för det, säger 32-åriga Ellinor Nilsson.
Hon var då ensamstående med sonen Jonathan, vilket krävde en del speciella lösningar. Jonathan fick till exempel sitta i en ryggsäck när mamma löptränade.
Första gången hon gjorde räddningstjänstens test, med bland annat nio minuter i full utrustning på ett löpband, klarade hon sig inte, men gav inte upp. Mer träning – bland annat på gymmet i tjocka vinterkläder och med tung packning – gav resultat och på andra försöket fixade Ellinor uttagningsprovet.
– Det är många som inte klarar testet. Faktiskt över 50 procent, av både killar och tjejer, säger Göran Östman, chef för stationen i Kungsör.
Från 2012 ingår Ellinor, till vardags säkerhetssamordnare på Kungsörs kommun, i deltidsstyrkan vid räddningstjänsten i Kungsör, tillsammans med bland andra tio år yngre Josefin Karlsson.
Josefin beskriver sig själv som en riktig träningsnörd.
– Jag såg att de sökte deltidsbrandmän och ville helt enkelt prova att göra testet. Det gick bättre än jag hade trott, det värsta var egentligen att man var så nervös.
Josefin har också jobbat i ett par år nu, och parallellt gått den tvååriga utbildning som kan leda till jobb som brandman på heltid.
– Jag är inte riktigt klar ännu, men jag siktar helt klart på att bli heltidsbrandman.
Som deltidsbrandmän ingår tjejerna i en av grupperna på Kungsörs brandstation, med jour var fjärde vecka.
Då har de ständigt personsökarna med sig, och är beredda att sticka iväg när som helst när larmet går – dygnet runt. Inom några minuter ska de kunna vara på plats på stationen.
– På det sättet är man ju lite låst under jourveckorna, men det är inget problem. Det är man ju medveten om när man går in i det här jobbet, säger Ellinor.
– Och numera är man ju lite mer erfaren och mindre nervös. Första veckan jag hade jour vågade jag knappt gå till Konsum, jag ställde skorna i rätt riktning i hallen och sådana grejer, säger Josefin.
När larmet går vet de aldrig vad som väntar. Och just den delen lyfter både Ellinor och Josefin fram som en av de stora fördelarna med jobbet.
– Det är väldigt varierat och aldrig samma sak två gånger. Det kan vara vad som helst från en hund som fastnat bakom ett element till en stor trafikolycka, säger Josefin.
Något annat Ellinor och Josefin gillar är gemenskapen på stationen och i gruppen. Ingen av dem har mött några negativa reaktioner för att de är tjejer i ett traditionellt mansdominerat yrke.
– Det har funkat hur bra som helst att komma in i gänget. De är ju inte så vana vid tjejer, men alla har varit väldigt stöttande, säger Ellinor.
– Sen är det ju lite rå men hjärtlig stämning när man är ny, men det gäller ju för alla, säger Josefin.
Ingen av dem tvekar att rekommendera brandmansjobbet till andra tjejer som funderar på det här. Yrket ger väldigt mycket, tycker de.
– Det är ett fantastiskt roligt jobb. Det gäller bara att tro på sig själv och satsa på att klara testerna, säger Ellinor.
kommande nätverksträff
