jämställhet och mångfaldEtikett

Projekt Självklart ifrågasätter den invanda brandmannarollen

– Jag ser det som att få verktyg för personlig utveckling. Det handlar ju i grunden om mänskliga rättigheter och allas lika värde, säger Orvar Stambert, styrkeledare på Huddinge brandstation, som tycker att Projekt Självklart är ”ett bra och nödvändigt initiativ”. Bild och text: Åsa Hammar suntliv.nu

Projekt
Brandmän ska inte bara kunna släcka bränder. De ska också kunna prata med folk, utbilda och vara pedagogiska. Och de ska kunna vara kvinnor, ha ett annat etniskt ursprung och ha olika sexuell läggning. Det menar cheferna för tre stora räddningstjänster. Därför startade de projekt Självklart.
Målet för projektet är att skapa mer jämställdhet och mångfald för både verksamhet och arbetsmiljö, inom räddningstjänsterna i Södertörn, Attunda och Norrtälje.
Det startade år 2012 och bygger på utbildningar och värderingsövningar, och på att skapa handlingsplaner som ska se till att arbetet inte dör med projektets slut år 2014. Projektet finansieras delvis av pengar från den europeiska socialfonden, ESF.

– Det finns ett intresse av att bevara de tunga momenten i yrket, säger Lars-Göran Uddholm, brandchef på Södertörns brandförsvarsförbund

Det är inte så enkelt att ifrågasätta den traditionella brandmannarollen. I brandmannayrket har det alltid varit stort fokus på den fysiska förmågan, påpekar Lars-Göran Uddholm, brandchef på Södertörns brandförsvarsförbund.
– Det finns ett intresse av att bevara de tunga momenten i yrket, för att behålla identiteten kring brandmannen som en he-man. Där passar inte kvinnor in, och inte heller ny teknik som gör arbetet lättare och mer effektivt, säger han.
Men brandmannayrket har förändrats de senaste trettio, fyrtio åren. Idag består jobbet till stor del av att arbeta förebyggande, skapa förtroende och utbilda olika grupper ute i samhället.
– Nu är vi en del av kommunernas samlade säkerhetsarbete. Vi ska både kunna prata med ungdomar på fritids och släcka bränder. Då är det viktigt att vara en bra förebild och attrahera många olika sorters människor.
Cheferna deltar också
Under två år ska alla brandmän i de tre räddningstjänsterna Södertörn, Attunda och Norrtälje gå ett par heldagsutbildningar. Också cheferna deltar, och går dessutom egna utbildningar. Det handlar inte specifikt om jämställdhet inom räddningstjänsten, utan mer allmänt om värdet i att ha olika erfarenheter och bakgrund.
– Det är de värderingar som finns i samhället idag, och de ska finnas i vår organisation också, säger Lars-Göran Uddholm.
Kartlagt lokaler och omklädningsrum
Projektgruppen för Självklart har också med hjälp av lokala chefer och skyddsombud kartlagt den fysiska miljön på alla de 18 brandstationer som ingår i de tre räddningstjänsterna. De har undersökt omklädningsrum, verktyg och utryckningsbilar utifrån hur de är anpassade för både kvinnor och män och personer med olika etnisk bakgrund.

Rekrytering var känsligt att prata om. Därför handlar utbildningarna i Projekt Självkart nu mera om hur de som redan är anställda ska förhålla sig till varandra, berättar projektledaren Ann-Sofie Johansson.

– Det finns på flera ställen till exempel inga dörrar till männens omklädningsrum. Det är ju bara män där, så man har inte tyckt det behövts, säger Ann-Sofie Johansson, projektledare för Självklart.
Det är inte så svårt att hänga på en ny dörr. Krångligare blir det när man behöver bygga om för att kvinnorna ska kunna komma till gymmet utan att behöva passera männens omklädningsrum. Eller att bygga ett omklädningsrum för kvinnor som inte ligger för långt bort från utryckningshallen, som har egen toalett och där larmet hörs – alltså inga självklarheter idag.
Brandmännen positiva
Hur har projekt tagits emot av brandmännen då? En av dem är Orvar Stambert, styrkeledare på Huddinge brandstation. Han och hans arbetsgrupp har gått gemensamt på en hel utbildningsdag, och har en till framför sig hösten 2013. Projekt Självklart är ett bra och nödvändigt initiativ, tycker han.
– Jag ser det som att få verktyg för personlig utveckling, säger han. Det handlar ju i grunden om mänskliga rättigheter och allas lika värde.
Det har mest varit positiva reaktioner, enligt Ann-Sofie Johansson. I början ingick i utbildningsdagarna diskussioner om rekrytering, men det rev upp mycket känslor.
– Det blev ganska infekterade diskussioner. ”Vadå, duger inte jag? Ska vi kvotera in folk som ska göra mitt jobb nu?” Nu pratar vi inte längre rekrytering, utan inser att vi måste börja med dem som jobbar i räddningstjänsten idag, säger hon.
Vad händer efter projektet då? Ja, en utbildning i jämställdhet räcker inte för att skapa nya värderingar i en så traditionstyngd organisation som räddningstjänsten, menar projektledaren Ann-Sofie Johansson.
– Cheferna måste förstå sitt ansvar och bestämma sig för att driva det här vidare. Det är de som sätter kulturen i organisationen.
Lars-Göran Uddholm håller med:
– Min stora utmaning nu är att ta hand om resultatet av den här satsningen, säger han.