kvinnor inom räddningstjänstenEtikett

Brandmännen Mia Mattila och kollegan Monika Boström är två av fyra kvinnliga heltidsbrandmän på Räddningstjänsten Gislaved-Gnosjö, där man medvetet jobbar för en mer jämställd arbetsplats. FOTO: MALIN NILSON

GISLAVEDS KOMMUN. Arbetskläder i alla storlekar, fler omklädningsrum och medveten rekrytering. Det är delar av receptet som gjort att Räddningstjänsten Gislaved-Gnosjö lyckats uppnå en mer jämställd arbetsplats och nu har flera kvinnliga brandmän.
Räddningstjänsten är av tradition en mansdominerad del av kommunen. Men i Gislaved-Gnosjö försöker man ändra på det genom ett aktivt jämställdhetsarbete. Att se till att det finns arbetskläder i alla storlekar är en sak. Man har också arbetat fram en plan för graviditet och föräldraledighet, frågor som knappt diskuterades för några år sedan. En annan jämställdhetsinsats är att omklädningsrummen ses över. På stationen i Mossarp byter de kvinnliga brandmännen om i ett litet gästomklädningsrum, som de delar med ambulanspersonalen. Nu ska det byggas ett nytt, större. Idag är fyra av totalt 26 brandmän kvinnor. En av dem är Mia Mattila, som jobbat på stationen i tre år.
– I början var man tvungen att bevisa sig inför kollegorna, att man dög och är kapabel. Men det upplever jag inte längre, säger hon.
Engagerad i frågan
Hon har engagerat sig i föreningen Kvinnor inom räddningstjänsten som arbetar för jämställdhet, men även i det vardagliga arbetet med kollegorna håller hon frågan levande.
– Jag jobbar dagligen med det här. Det kan vara ett skämt om kvinnor som inte är riktat mot mig, men de tänker inte på att jag är kvinna. Det är inte roligt för mig, det blir exkluderande.
Öppet hus för kvinnor
Nästa vecka firar Räddningstjänsten Gislaved-Gnosjö Internationella kvinnodagen med öppet hus för kvinnor. Några dagar senare åker en delegation på konferens om jämställdhetsprojektet ”En brandstation för alla”. Räddningschefen Johan Nilsson menar att det finns flera skäl till att jämställdhetsarbetet prioriteras.
– Det är en del av samhället. Vi vill inte bli en exklusiv liten herrklubb för vita medelålders män. Ju mer olika vi är desto mer kan vi dra nytta av varandras erfarenheter. Sedan blir det en bättre arbetsplats, ett mjukare arbetsklimat. Det kan bli väldigt konstiga kulturer annars.
Enhetschefen Marianne Norberg håller med.
– Man behöver olikheter för att våga ifrågasätta, för att utvecklas och inte bara köra på i gamla hjulspår.
Mia Mattila menar samtidigt att arbetet med attitydförändringar kring yrket har lång väg kvar.
– Föreställningen att en brandman måste vara en man, det är det vi måste ändra på
artikeln skriven av  Malin Nilsson